Allt detta gör mig förvirrad, jag vet inte vad jag ska göra. Om jag tänker en sak så tar det stopp på ett eller ett annat sätt. Det kommer inte bli som förr, bara att acceptera och le och vara glad, även om leéndet är fejk. Våran tid tillsammans var fett sköj och jag kunde lite på dig till 110% men det förändrades mer och mer. Du ljög, stal,svek, bytte ut oss mot er. Jag lät det bara rinna iväg då jag inte var stark nog att göra något, men nu ångrar jag det starkt. Men alla har gjort fel men sina egna fel vill man oftast inte inse, men det har jag gjort. Det som jag kände mellan oss var obeskrivligt, tiden gick och den rann ut.. Du sa att det skulle vara så livet ut men när det kom någon annan så bytte du ut mig. Var jag bara tillfällig eller? Att se dig med någon annan och se dig ha fett skoj och att du och den är dom nu, det är väl bra! Jag skulle kanske kunna vänja mig med det, men det är bara så annorlunda. Förut så var det du och jag vad som än hände men inte nu längre, det känns konstigt. Att inte ha dig när man känner sig deppig och behöver prata. Men allt har väl ett slut, eller?

Innan det försvinner så vet man inte vad man har men när det försvinner så förstår man...♥


Go away or stay here?