DET GÅR INTE ATT LITA PÅ ALLA
En sak jag fattat är att man inte kan lite på alla, inte ens på dom som ligger närmast om hjärtat..
Dom man inte känner så bra eller inte alls förstår man om man inte kan lita på dom, men ska det vara samma känsla när man är med någon som man älskar?
Det tycker inte jag, men det är något man inte kan motstå när man kommit in i en situation där någon svikit än.
När en människa väl skivit, så kommer det alltid ligga i bakhuvudet hela tiden och det kan komma upp när som helst. Det är inget man kan ändra på, det går inte glömma på 1 sekund, kanske aldrig...
Om man blivit sviken en gång så är det hemskt men man tänker kanske att det var en engångssak.
När man blivit sviken flera gånger så börjar man inse att någon man trodde på och litade på svikit, det är tufft att ta in, man kanske vill gå vidare, glömma det och hitta en annan som kan ta den Platsen. Men det är inte att bara "gå vidare", det känns inombords och om den personen som svikit betyder väldigt mycket så känns det som att försöka lämna en del av sig själv...
Om man tänker tillbaka till den tiden då det var som man ville, man kunde lita på varandra till 110%! Den tiden var grym, att ha någon att prata med om ALLT och veta att den bryr sig!
Känslan att det inte är så längre är konstig, allt är bara så annorlunda och det känns som om ni svängde in på en egen väg men jag hann inte svänga och fortsatte att åka rakt fram..
Dom man inte känner så bra eller inte alls förstår man om man inte kan lita på dom, men ska det vara samma känsla när man är med någon som man älskar?
Det tycker inte jag, men det är något man inte kan motstå när man kommit in i en situation där någon svikit än.
När en människa väl skivit, så kommer det alltid ligga i bakhuvudet hela tiden och det kan komma upp när som helst. Det är inget man kan ändra på, det går inte glömma på 1 sekund, kanske aldrig...
Om man blivit sviken en gång så är det hemskt men man tänker kanske att det var en engångssak.
När man blivit sviken flera gånger så börjar man inse att någon man trodde på och litade på svikit, det är tufft att ta in, man kanske vill gå vidare, glömma det och hitta en annan som kan ta den Platsen. Men det är inte att bara "gå vidare", det känns inombords och om den personen som svikit betyder väldigt mycket så känns det som att försöka lämna en del av sig själv...
Om man tänker tillbaka till den tiden då det var som man ville, man kunde lita på varandra till 110%! Den tiden var grym, att ha någon att prata med om ALLT och veta att den bryr sig!
Känslan att det inte är så längre är konstig, allt är bara så annorlunda och det känns som om ni svängde in på en egen väg men jag hann inte svänga och fortsatte att åka rakt fram..
Kommentarer<3
Postat av: fanny
sv: jo men det var ett tidsinställt.
Postat av: kiccan
sv: Tack ;D
/ kiccan
Postat av: Rebecka
Hej!
Konstigt, det där kunde lika gärna ha varit mina egna ord. Känner EXAKT samma sak.
/Rebecka (Hittade din blogg via Skogensgard.blogg.se)
Postat av: Sannalitens.se
Svar: Hehe okej ;) Här kommer en lite konstig fråga kanske, men vad vill du jobba med när du var liten? :p Jag själv ville jobba som delfinskötare, haha! (Troligt att sånt skulle hända) Minns du vad du ville bli? :) Kram!
Postat av: emelieeriksson
har du lust att svara på frågan som jag har ställt i senaste inlägget? :-)
Postat av: EMMAS!
allt bra?:D kram
Trackback
